ibland...



är det inte alltså svårt att nå sitt mål att gå mer än tiotusen steg om dagen. gpr var det en sådan dag. Dock fick jag inte mycket läst i kurslitteraturen igår:/

livet som student....



är väldigt stillsamt o dagarna. Man sitter mest och läser sin kurslitteratur. Därför har jag nu skaffat mig en stegräknar som ska räkna mina steg varje dag. Så att jag själv ska försöka se till så jag kommer upp i tiotusen steg om dag. För jag har fått för mig att det är så många man ska gå varge dag?
För det är ju att röra sig och motion som är a och o om man vill komma i form och gå ner lite i vikt.
Jag har som jag kanske har nämnt gått med i viktväktarna. Ska väl säga som det är att det går så där. Jag glömmer bort att skriva upp vad jag äter och äter inte upp mina points. Men jag ska bli bättre.
Men att äta är ju allt, jag måste ju röra mig också, därav stegräknaren. Jag hoppas verkligen den kan motivera mig lite.

tisdagens farväl

 
I tisdags åkte vi ner till Kisa för att gå på min mors käraste bergavning, fin Börje, kommer för alltid vara saknad
På hans kista låg blommor som han själv har vårdat och planerat. Allt var så vackert.
 
         
 
Jag har då aldrig sett så mycket blommor. Men så var Börje en social männsika och omtyckt av alla. En man som alltid ställde upp när man behövde.
 
 
Utanför församlingshemmet stod Börjes pärlor som han själv har gjort i ordning och lackat om.
 
 
Hans sista viloplats.
 
Det går inte förklara med ord hur jag mycket och vad Börje betydde för mig. Livet är inte rättvist men vi får göra det bästa av det och gå vidare. Genom erfarenhet att jag har erfarenhet av min far som gick bort alldelse förtidigt vet jag att det kommer alltid göra ont men med tiden kommer det att minska smärtan av saknad.

Time to say goodbye.



Försöker att somna men det känns som en natt som jag kommer ha svårt att sova. Känner mig rastlös.

Jag kan inte slappna av. Tanken att jag ska behöva säga farväl till en av de finaste människorna som har gått på denna jord är hjärtekrossande. Fina Börje♥ han som blev lite av en extra far när ens pappa gick bort alldeles förtidigt i cancer, har nu också gått bort.

Börje ställde upp. Börje fixade när man behövde hjälp och lärde en att köra bil. Jag har bara fina minnen av denna fina man och jag känner mig väldigt ledsen att inte få fler.

Förra söndagen

Förra söndagen hände det något som jag lovade mig själv skulle aldrig hända. Jag nådde 100 kg igen eller rättare sagt 101 kg.

Förr skulle jag aldrig erkänna hur mycket jag väger. Men jag tänker nu: ju mer jag säger det ju mer kommer jag inse att jag måste gå ner i vikt. Så förra söndagen gick jag med i viktväktarna, deras online tjänst och på en vecka har jag gått ner 9 hg. Kanske inte mycket att hurra efter men jag är glad. Jag vet inte om jag har viktväktarna tacka eller om det är att jag har börjat tänka på det mer. Sett till så att jag har tränat denna vecka och hållet mig aktivt, vem vet. Men vad jag vet är det på rätt väg iaf.


RSS 2.0