tisdagens farväl

 
I tisdags åkte vi ner till Kisa för att gå på min mors käraste bergavning, fin Börje, kommer för alltid vara saknad
På hans kista låg blommor som han själv har vårdat och planerat. Allt var så vackert.
 
         
 
Jag har då aldrig sett så mycket blommor. Men så var Börje en social männsika och omtyckt av alla. En man som alltid ställde upp när man behövde.
 
 
Utanför församlingshemmet stod Börjes pärlor som han själv har gjort i ordning och lackat om.
 
 
Hans sista viloplats.
 
Det går inte förklara med ord hur jag mycket och vad Börje betydde för mig. Livet är inte rättvist men vi får göra det bästa av det och gå vidare. Genom erfarenhet att jag har erfarenhet av min far som gick bort alldelse förtidigt vet jag att det kommer alltid göra ont men med tiden kommer det att minska smärtan av saknad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0